En lovpris till min hemvist

Igår morse så gick jag en promenad. Jag har bestämt mig för att försöka gå 10000 steg varje dag nu ett tag framöver för att se om det kan ha en positiv effekt på mitt välmående. Jag tog med mig kameran för att jag tänkte att jag kund förena nytta med nöje. Jag tog svängen om fotbollsplanen där mina två äldsta söner tränade fotboll och för att komma dit så gick jag på en skogsväg i närheten av vårt hus.

Medans jag var ute på promenaden så fick jag tanken på hur bra jag trivs där vi bor. Inte bara i staden Alingsås utan också i det området i staden där vi bor. Barnen har 5 minuters cykelväg till skolan (och Stina till sitt jobb eftersom hon jobbar i barnens skola). Vi har dessutom 5 minuters gångväg till en sjö och till skogen. Vi har nära till flera mataffärer, köpcentrum och dessutom har vår stad fått pris för sin välbevarade innerstad. Att vi dessutom har vänner och numera också familj på både min och Stinas sida här på hemmaplan är naturligtvis också en fantastisk välsignelse.

Dessutom, kanske viktigast av allt, så bor vi i ett hus som passar vår familj så himla bra. Alla barnen har egna rum, vi har två stora och bra tv-rum/vardagsrum, en fin altan som vi byggde klart förra året, en lagom stor gräsmatta som inte är jobbig att klippa men som barnen kan roa sig på och dessutom är det ett hus som vi känner att vi har råd att bo i utan att vara alltför oroliga. Som lök på laxen så har vi inrett ett jättefint kontor till mig i den bakre delen av garaget. Jag kan känna att jag går till jobbet, men ändå finnas på hemmaplan när barnen kommer hem från skolan.

Bilden på ekorren som jag tog på min promenad för symbolisera allt det här goda som jag upplevde under min promenad. Jag blev glad av att se den lilla krabaten klättra runt på i träd och på bergväggar i skogspartiet där jag gick runt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *